Jag är riktigt rädd för att ta steget ut ur den här bubblan, att träffa människor. 

Jag är fortfarande sjukskriven men läkaren tyckte att det är viktigt att jag tar mig ut, någon gång måste jag ta steget ut och ju längre jag väntar desto jobbigare kommer det bli. 

Idag har vi varit i kyrkan där de tände ett ljus för Saga, efter det tog vi kaffe här hemma. Sen stanna faster för att hjälpa mig med papper från försäkringskassan. 

Tur att faster finns <3